fredag 31 augusti 2012

Utflykt


 

Personlig utveckling - Om man är rädd för att säga nej och bara är andra till lags, lever man inte sitt eget liv utan andras.


torsdag 30 augusti 2012


 

Allt har en mening, jag kommer att bli det jag är menad att bli. Det är inget vi människor kan påverka. Alltså är det bortkastad tid att gå och fundera på vad man tror man vill bli, det kommer att visa sig.


söndag 26 augusti 2012

Vägen från 37 kg

Ännu ett klokt inlägg på bloggen "Vägen från 37 kg." Hon är så grym, kopierat rakt av.
Läs på!

Din PT – en hälsofara?


Inte sällan får jag mail från stressade män och kvinnor som undrar hur man ska klara av det verkliga livet när så gott som var och varannan människa på ett eller annat sätt tycks ha en halvt “störd” inställning till mat och träning.
Det må så vara.
Men det som gör mig desto mer nyfiken är:
Varför har det blivit så här? Varifrån kommer alla våra snedvridna tankar om mat och träning?
Vem är egentligen källan till alla myter om fett, socker, godis, fikor, träningshets, m.m?
- SÅ varför blir man till slut ätstörd?
Framförallt:
- VEM ÄR ANSVARIG?
Det finns säkert mer än ett svar på den här frågan men någon som alltid tycks ha ryggen fri och som det aldrig skrivs om är den personliga tränaren på gymmet eller “Hälsoexperten” på någon känd träningssajt, blogg eller tidning.
Jag kan ta ett exempel (som definitivt inte är unikt):
För inte så länge sedan läste jag om en PT som gav kostråd till sina läsare.
En orolig läsare undrade hur hon skulle kunna stå emot alla bullar som bjuds så här års och PTn svarade kort och gott att bästa tipset att stå emot var att personen borde föreställa sig hur bullarna förvandlades till fett kring hennes lår.
Jag säger så här:
Om min egen PT (ja, nu vi låtsas vi att jag har en!) hade sagt samma sak till mig hade jag gett personen ifråga en rak höger!
För vad är det egentligen med alla självutnämnda/certifierade/diplomerade personliga tränare?!
Varför tycks majoriteten av alla som valt att specialisera sig på kost och hälsa vara så besatta av att äta så extremt “nyttigt”? Så nyttigt att det blir sjukt?!
Varför är det mer regel än undantag att PTn anser att man slarvar med kosten ifall man t ex har ätit bullar eller kakor en dag?
Nej, jag har verkligen ingen utbildning som varken PT eller dietist men däremot har jag varit ätstörd tillräckligt länge för att på riktigt få veta, känna och uppleva vad som händer när man inför förbud och restriktioner i kosten.
För egen del var det mitt eget instiftade godisförbud en månad som banade vägen käpprätt ner i anorexins helvete. Allt började som en oskyldig lek, jag minns att jag t.o.m tyckte det var var lite kul i början att utmana mig själv med olika matförbud.
Hur många dagar skulle jag egentligen ”orka stå emot” sötsuget och lyckas undvika allting som innehöll socker? 
Med åtta år i svältens land som erfarenhet blir jag djupt beklämd när jag idag ser på PTn med helt nya ögon jmf då. Förr hyste jag stor respekt för PTn och tänkte att den personen alltid hade rätt. En PT är ju utbildad – han eller hon borde därför veta allra bäst. En PT bör man trots allt kunna lite på…
… men det gör jag inte längre pga dessa osunda och stränga livsfilosofier.
Just därför blir jag så irriterad över deras liknande kostråd som t ex att man ska äta så lite kolhydrater som möjligt (Why..? För att man vill att hjärnan ska börja tänka långsammare, eller vaddå?), sockerransonera sitt skafferi, skämmas när man till slut “faller för” sötsuget och sedan rekommenderar att man ska springa x kilometer för att förbränna lika många kalorier som chokladkakan innehåller.
Detta är ju så urbotat dumt.
Som sagt, jag har definitivt ingen utbildning i varken kost- eller träningslära men är ändå övertygad om att jag skulle ge betydligt bättre och klokare råd till mina klienter än många andra fullblodade hälsoexperter.
Det blir farligt när man ser sig själv jobba “professionellt” med mat och hälsa och samtidigt själv befinner sig i en gråzon till ätstörningar. Det blir farligt, inte bara för den skadan som man gör mot sig själv utan för att man samtidigt - omedvetet såklart - drar med sig en massa andra i sitt eget fall.
Så, vet ni?
Kanske har jag kommit på en helt ny grej som man borde starta upp. En  helt ny träningskedja som fokuserar på individens balans och välmående och där alla PT uppmuntrar sina klienter till att njuta av chokladpraliner, fika och leva gott.
För är det någon gång som man verkligen inte har skäl att tvingas leva strängt, fett-och sockerfritt så är det definitivt när man tränar.
Kom ihåg att du har all rätt i världen att ifrågasätta och byta ut en PT som verkar dras med osunda värderingar. Bara för att personen har en utbildning med sig i bagaget betyder det inte att hon eller han vet vad som är rätt mat- och träningsdos för dig.
Din kropp och själ är mer komplicerade än så.

lördag 25 augusti 2012

Från boken


 
Hur många beslut tar du för din egen skull?
Har du någonsin tänkt:

- Om jag bara går ner i vikt kommer jag bli lycklig?

För vems skull gör du dig i ordning på morgonen? Tycker du ens det är kul att sminka dig själv varje dag?
Jag är nog inte ensam om att ha trott lycka sitter på utsidan. Samtidigt som det var obehagligt att få reda på hur mycket omedvetna val man gör för andras skull, kändes det som en stor sten lättade från mitt hjärta. Jag insåg att jag ville börja tycka om mig själv, livet blir så mycket lättare att leva då. Att börja träna upp min självkänsla var något av det bästa jag gjort. Att ”jobba” med sig själv varje dag är något att rekommendera för alla, även om man inte lider av någon psykisk sjukdom.

Tänk dig att du äntligen kommer upp från ett mörkt, svart och ruggigt hål du befunnit dig under en lång tid. Att förvandlas till en annan starkare människa men kvar i samma kropp, det är en fantastisk känsla. Från att jag knappt vetat vad självkänsla varit, hur man tränar upp den och inte heller riktigt vetat vem jag själv var. Till att få en vältränad självkänsla och trivas med mig själv, är riktig lycka och det bästa som hänt i mitt liv.

Idag kan jag säga att jag duger som jag är och verkligen mena det. Idag gör jag saker för min egen skull, även om man får svackor ibland. Jag har varit med om den häftigaste resan någonsin, helt gratis och utan biljett. Jag har kommit tillbaks som en ny människa och med en helt annan syn på livet. Nu värdesätter jag små saker som tidigare gick mig spårlöst förbi. För några år sedan var det helt omöjligt för mig att tänka att just jag skulle hamna i en ätstörning. Från att varje dag vara positiv och glad till att bli negativ, ledsen och hata min kropp var fruktansvärt. Det tog ett tag innan jag insåg att jag hamnat i en ätstörning...

fredag 17 augusti 2012

"Med en bra självkänsla når vi våra mål och har det bra på vägen dit"

Idag gör jag saker för min egen skull. Så fort jag börjar tycka något är tråkigt som jag gör till vardags, brukar jag stanna upp. För vems skull gör jag detta eftersom jag tycker det är så himla trist?

Det är tragiskt att så många människor går runt och gör omedvetna val för andras skull. Varför sminkar du dig själv på morgonen som tjej? Det har blivit en vana, eller hur? Men om du tar en liten paus och tänker efter om du verkligen tycker det är kul att sminka dig varje dag, tror jag vi har fler som svarar nej än ja. Om nu svaret är nej så sluta upp med det. Det har jag gjort. Jag tycker bara det är kul att sminka mig eller bli sminkad när jag ska iväg på någon fest eller annan tillställning, då gör jag det för MIN EGEN SKULL. 

För vems skull köper du de där märkeskläderna för tusenlappar när du shoppar? Det är hemskt, att yttre bekräftelse ska avgöra vad vi lägger våra pengar på. Det är alldeles för viktigt att "passa in". Jag hatar uttrycket passa in! Vad är det roliga med att köpa dyra kläder? Eftersom nu alla ska vara så noga med att allt ska vara snyggt, finns det snygga men prisvärda kläder också. Men där kommer den otränade självkänslan i vägen och handlingen blir att vissa människor lägger alldeles för mycket pengar på just kläder. Det har verkligen blivit en alldeles för "big deal", kläder som vi använder för att inte frysa har blivit en status grej. 

Den här träningen då, vad är det som har blivit så häftigt med det? 
Man behöver bara gå in på Facebook för att se hur många som skriker efter bekräftelse. Vi människor mår bra av bekräftelse och det är väl okej, i en lagom dos. Men man måste påminna sig själv om att det är farligt att göra sig beroende av den yttre bekräftelsen.

När jag ser alla dessa uppdateringar på Facebook skakar jag mest på huvudet och suckar, vilka bekräftelsetorskar vi är. Desto mer beroende man blir av yttre bekräftelse desto sämre självkänsla får man. Bekräfta er själva och strunta i vad de andra säger. Var stolta över att ni genomfört detta träningspass, rekord eller vad det nu kan vara. 

När folk säger att de ska "pallra sig" till gymmet även om dem tycker det är riktigt tråkigt, är det något som är fel. Då bör man stanna upp. För vems skull?
Jag ser alldeles för många som går med huvudet nere då dem ska till gymmet eller bara talar om hur tråkigt dem tycker det är. VARFÖR GÖR NI DET DÅ? Jo, för andras skull. Börja lev för er egen skull. Det ska vara kul att leva och bekräfta bara dig själv. Det räcker. Det är dig själv du lever med hela livet. Bli din egen bästa vän, som Mia Törnblom säger! 

Självkänsla borde vara ett grundämne i skolan. Jag hoppas det blir verklighet i framtiden. Mobbning hade minskat, människor hade blivit lyckligare, att trivas med sig själv är riktig lycka. Man känner inget behov av att se ner på andra för att må bättre. Man handlar inte kläder för dyra pengar bara för att passa in, försök inte övertala mig att människor handlar dyra kläder för att det är "kul". Det är skitsnack! Därför hade nog alla fått det bättre ställt ekonomiskt. Rökning hade minskat, eftersom alla börjat röka av grupptryck en gång i tiden. Med bra självkänsla känner man inte behov av att visa andra något. 

Jag är mig själv evigt tacksam att jag började träna min självkänsla. Synd att jag var tvungen att bli sjuk för att inse att jag hade låg självkänsla. Men det är inget jag sörjer nu, det var en jobbig tid men jag har lärt mig så mycket mer om mig själv och livet tack vare sjukdomen. 

Att träna sin självkänsla mår vi alla bra av!! :)

lördag 11 augusti 2012

Det känns riktigt skönt att jag har fått flyt med skrivandet igen. Ett tag stod det stilla lite länge, tyckte jag. Kom inte på något bra, hade inga idéer, jag rättade bara lite här och där. Nu har jag tänkt lite annorlunda och flyttat kapitel hit och dit, det känns mycket bättre såhär. Än är det mycket kvar men just nu är det som roligast att skriva och därför ska jag passa på att skriva idag också, innan jag drar och umgås med världens bästa Sandra i kväll. :)

fredag 10 augusti 2012

Navigare Yachting School

Inatt kom pappa hem från Frankrike, ännu mer sugen på att köpa segelbåt! Härligt, tycker jag. Nästa gång vi åker ut och seglar ska jag lära mig. Hur häftigt hade det inte varit att jobba som skeppare eller värdinna och segla runt i bla. Thailand, Kroatien, Grekland mm. :) Synd att jag inte hängde med dessa två dagar i Frankrike, där dem fick se hur dem tillverkar dessa nya segelbåtar. Nu har jag verkligen ett mål att sträva emot! Vilket toppen jobb. Man får resa mycket, segla och träffa nytt folk.
http://www.youtube.com/watch?v=1d3BFKCe42c&feature=player_embedded

onsdag 8 augusti 2012





Åh, nu stack pappa! Önskar jag kunde hänga med i resväskan. Han ska provsegla i Frankrike. Därefter får vi se om det blir någon segelbåt för oss. Jag hoppas verkligen! Grekland var så underbart att segla i! Thailand ska tydligen också vara fint att segla i.

fredag 3 augusti 2012

Nu ska pappa provsegla i Bretagne nästa vecka

Med en ny segelbåt som kommer ut, jätte fin är den! Jag hoppas det blir att köpa segelbåt för Familjen Rosén:)

torsdag 2 augusti 2012

Fridfullt





Att gå upp tidigt, det är verkligen härligt! Detta är den finaste stunden på hela dagen, så lugnt och fint. Att få vakna till soluppgången som smyger sig fram bakom de stilla vattnet. Inga ljud, bara fåglarna som sjunger lite. Jag älskar det. Vid 05.00 och fram till 09.00 är den bästa tiden för mig att skriva på min bok. Jag jobbar som bäst just nu. Idag är det fullt på hotellet. Härligt, då är det mycket att göra. :) Ha en bra dag!

onsdag 1 augusti 2012

En liten tjuvtitt från min kommande bok


... Barbro säger till mig att jag får sätta mig var som helst. Jag försöker välja ut en plats i denna obehagliga ring, som ger en onaturligt lugn känsla. Mamma och pappa sitter redan, så jag väljer att sätta mig mellan dem.Stolen är skön men med min nervositet blir allt annat än skönt. Jag är spänd som ett bälte. Alla kollar på mig, måste påminna mig själv att det är mig det handlar om. Finns inte mycket att säga om rummet, väldigt kalt. Ett bord med papper på, ett fönster som man bara ser en buske utanför. Tapeterna är neutrala, beige- vita, någon liten tavla och en lampa finns också i rummet. Detta känns inte bra. Är det för att jag aldrig varit med om detta innan eller att allt handlar om mina ätstörningar? Jag vet att dessa människor bara vill hjälpa mig men att kvinnan just låser dörren gör stämningen ännu mer spänd för mig. Alla i BUP personalen ser så lugna ut. Mamma ser jag dock rakt igenom, hon är lika nervös som jag den stackaren. Hon gillar inte sådant här, det vet jag om, att allt handlar om just mina problem gör henne ännu mer ledsen, hon är lite känslig min mamma. Jag är ju hennes lilla kyckling barn. Pappa tycker nog inte detta är väldens trevligaste heller men han har ett starkare skal. Han visar inte det, han försöker göra det bästa av situationen. Tur att han kan sköta snacket, för mig och mamma är det som att munnen är hop klistrad....

Har tyvärr ont om bilder just nu..

Därför lägger jag ut en bild på min nya dator istället. En tunn liten Macbook Air :). Jag är jätte nöjd och tacksam. Tack mamma och pappa! <3