fredag 21 september 2012

Spegel, spegel på väggen där..

Vad känner du när du står framför spegeln?

Under min uppväxt har jag alltid tyckt illa om min spegelbild. Jag har försökt undvika speglar när jag haft mina dåliga dagar. När jag inte ideligen fick bekräftelse, tittade jag mig i spegeln och tyckte mig förstå varför jag inte fått bekräftelse. Utan bekräftelse var jag misslyckad. Jag var verkligen definitionen på en ”bekräftelsetorsk”.


Det hjälpte inte att jag levde på mjölk i fyra månader och gick ner massor i vikt, jag var hela tiden missnöjd. Jag körde min självkänsla allt längre ner i ett bottenlöst träsk.
Vändningen kom när jag fösta gången hörde talas om ordet självkänsla på ett av Mia Törnbloms föredrag. När hon tog på sina valkar kring magen och skröt om sina vackra "volanger" så gick det upp ett ljus för mig, det blev vändpunkten.


Det handlar om att bestämma sig och sedan ge allt för att bli frisk och jobba sig uppåt. Jag visste att det var dags att utmana min spegel bild. Jag minns hur mycket jag fasade inför det. 

Jag började med att le till mig själv framför spegeln varje dag. Det kändes ju hur patetiskt som helst. Varför le till sig själv? Hur töntig hade jag blivit egentligen? (När vi ler skickas signaler till hjärnan att vi mår bra, hjärnan tolkar detta som att vi mår bra och börjar sända ut substanser och hormoner tillbaka till kroppen, som gör att du automatiskt mår bättre.)

Efterhand började det kännas allt mindre konstigt att le inför mig själv framför spegeln. Nu började jag utveckla det hela. Det var dags att säga något positivt om min kropp. Detta var en fruktansvärt jobbig utmaning, jag gav först upp utan att ha testat. Men det kändes falskt mot mig själv, jag visste att jag ville må bättre och då behövde jag vänta tills en positiv tanke om min kropp dök upp. 

När jag pratar med människor som har låg självkänsla, tycker dem i regel att det känns märkligt att stå framför spegeln för att berömma och le inför sig själv. Men det häftiga är att det funkar! Ge aldrig upp! Det är viktigt att man lär sig att älska sig själv även om man går upp eller ner i vikt, grejen är att vikten inte ska spela någon roll. 


Av ren ärlighet kan jag säga att jag är mycket finare nu än när jag var pinnsmal. Jag trodde aldrig att jag skulle känna så tidigare. Jag har slutat bry mig om vikten. Skulle det komma något kilo eller gram hit och dit (jag väger inte mig längre, så vet inte), så ser jag varje gram som ökad självkänsla.


Ett av dem bästa sätten att beskriva detta på tycker jag den här kvinnan gjort:
http://vagenfran37kg.wordpress.com/tag/fett/

”Det är så mycket som ryms i den nya kompisen på magen. Utan valken skulle jag aldrig ha fått ut allt det som jag har idag av livet eller ha kommit så här långt.

I min valk ryms så mycket mer än bara rent fett.


Där gömmer sig alla mina spontana skrattsalvor.

Lugn och ro.

Passionen.

Min IQ som äntligen kommer till sin rätt.

Min energi.

De snabba tankarna.

Den inre tillfredsställelsen.

Min kreativitet.

Den starka drivkraften.

Balansen.

Helt enkelt nöjdheten med tillvaron.”  Slut citat.

Våga prova! Det funkar! Riktig lycka är att älska sig själv som man är, bekräfta dig själv och vänta inte på att andra ska göra det.


Alla människor med en stark självkänsla är vackra. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar