lördag 27 oktober 2012

Idag gäller det!! Sjukt taggad!!




     

torsdag 25 oktober 2012

En bild från föreläsningen..

måndag 22 oktober 2012

Godmorgon!


Ursäkta min frånvaro!

Jag har lagt ner mycket tid på min första föreläsning som jag ska ha på lördag. Efter den 27 (lördag) kommer jag ha en föreläsning på Hotell Briggen i Åhus. Ska bli väldigt spännande!

Min föreläsning kommer handla om min historia och varför jag blivit den jag är idag. Jag kommer även prata om hur viktigt det är att vi fyller på vårt positiva batteri (tränar vår självkänsla). 

Mejl om önskemål på blogginlägg skulle uppskattas. :)

Ha det toppen! :)





torsdag 4 oktober 2012

En mental käftsmäll!


Jag såg ett avsnitt av Bonde söker fru igår kväll. En av Klas tjejer har fått operera sin mun när hon var liten, eftersom hennes kind var öppen när hon föddes. Hon nämnde att hon ofta drar sig undan när det är mycket folk  på grund av hennes utseende.

När bonden Klas blev intervjuad av TV4 och skulle kommentera hennes ansikte sa han: "Men det är ju bara ytligt. Man får sätta sig ner och lära känna henne istället."

Han nämnde under deras "dejt" att hon skulle vara glad för att det bara var på utsidan och inte på insidan hon hade sina märken. Vilken kille! Även om utsidan ger insidan en chans, så är det alldeles för många som aldrig vågar sig på att se igenom utsidan för att upptäcka vad som döljer sig bakom den ytliga fasaden. Tänk om det fanns lite mer Klas hos oss alla!

Utan att ha något statistiskt belägg är jag ganska säker på att bråk och problem är betydligt vanligare hos de grupper som väljer livskamrater genom att primärt bedöma fasaden. Hur många "snygga" kändisar är det inte som gifter och skiljer sig gång efter annan? Tror ni deras relationer är lyckliga?

Jag är så trött på allt det ytliga. Den första kommentaren från de flesta kompisar när man träffat någon är: "Men är han snygg då!?"

För något år sedan när jag gick på gymnasiet berättade en av kompisarna att hon träffat en ny kille och alla ville se en bild på honom. Hon hade otur, för utseendet följde inte "normen". Hennes "kompisar" började skratta och fällde kommentarer som: "Vad tänker du med?", "Han är ju inte ens snygg!", "Hur kan du vilja träffa honom?"

Tyvärr var inte min självkänsla på topp och jag satt till en början tyst och sedan drog jag mig undan. Jag vågade tyvärr inte ge "kompisarna" en verbal käft smäll och visste att jag inte skulle våga stå upp för mina åsikter. Idag har jag en självkänsla som gör att jag vågar vara den enda i en grupp som försvarar en kompis i ett sånt läge. Det krävs en vältränad självkänsla för att våga gå emot flocken, men även om jag inte får med mig de som inte är så "snygga inuti" vet jag i alla fall att jag gör rätt och det är en helt underbar känsla. När man går till sängs efter en sådan händelse och tänker på vad som varit bra under dagen sover man extra gott!

En rak mental höger åt alla som kommenterar utseenden på ett negativt sätt. Är det konstigt att alltfler ungdomar blir sjuka i anorexi när man låter det yttre utseendet betyda mer än det inre?

                       Klas, vilken drömkille!




tisdag 2 oktober 2012

Bekräfta dig själv, vänta inte på att någon annan ska göra det!



Vem älskar inte att höra: "Vad fin du är idag!", "Gud vad bra dina kläder passar till ditt hår"? Det känns bra att bli bekräftad men för många blir det ett behov att hela tiden bli bekräftad. För många blir det som en drog och är man inte observant kan det bli skadligt. Hur kan något så underbart som att bli bekräftad vara negativt? Jo, risken finns att det till slut kan bli självuppfyllande, att man ska göra sig fin för att få bekräftelse och det innebär i sin tur att man låter sig styras av exogena (yttre/utomstående) krafter.

När jag gick på högstadiet och under mina första två år på gymnasiet blev jag beroende av yttre bekräftelse. Jag älskade speciellt bekräftelse från killar. Jag blev beroende av att ha någon kille på "g", annars kände jag mig misslyckad. Mitt liv gick ut på att ragga och få bekräftelse men jag var samtidigt rädd för hur det skulle kännas om eller när det tog slut.  Därför drog jag mig ofta undan innan jag riskerade att en relation skulle ta slut.

Det blev helt otänkbart att visa mig utan smink. Tänk om någon skulle notera att jag var blek och kanske inte tala om för mig att jag var söt. Min värld hade rasat ihop om jag inte hela tiden blev bekräftad.

En av de första gånger jag reagerade på mitt beteende var när en kompis sade till mig: ”Malin, hade jag varit kille hade jag velat vara tillsammans med dig, men samtidigt inte. Du är riktigt härlig och rolig men måste du alltid ha flera killar på gång samtidigt?” Jag fick en kick och kände att ”det var jag”, det var sådan jag var. Jag älskade känslan av att få bekräftelse av flera killar samtidigt.

För mig kändes det helt ok att vara lite av en player. Jag var tvungen att konstant känna mig uppskattad för att inte känna mig otillräcklig. Det kändes bra att vara garderad om den ena killen skulle svika mig. Känslan att inte vara uppskattad, älskad, snygg och bekräftad skrämde mig.

När mina kompisar frågade och jag kunde svara att jag hade den ena eller andra på gång kände jag ett lyckorus. Jag fick en kick av alla killar, känslan av att någon ville ha mig hela tiden. Jag älskade att hjälpa mina vänner med raggningstips.

Skulle vi ut och festa var jag tvungen att träffa någon under kvällen, annars var det ingen bra kväll. Allt handlade om killar och utseende.

Vem var det jag försökte lura? Jo, jag trodde att självkänsla hängde ihop med hur jag såg ut. Utan ideliga bekräftelser mådde jag inte bra men det jag inte visste var att jag hela tiden lurade mig själv. Det var bristen på självkänsla jag försökte kompensera med ideliga bekräftelser. Nuförtiden är jag noga med vilket umgänge jag väljer, både tjej kompisar och killar. Smink använder jag nästan aldrig, jag känner mig verkligen fin och vacker som jag är!