tisdag 2 oktober 2012

Bekräfta dig själv, vänta inte på att någon annan ska göra det!



Vem älskar inte att höra: "Vad fin du är idag!", "Gud vad bra dina kläder passar till ditt hår"? Det känns bra att bli bekräftad men för många blir det ett behov att hela tiden bli bekräftad. För många blir det som en drog och är man inte observant kan det bli skadligt. Hur kan något så underbart som att bli bekräftad vara negativt? Jo, risken finns att det till slut kan bli självuppfyllande, att man ska göra sig fin för att få bekräftelse och det innebär i sin tur att man låter sig styras av exogena (yttre/utomstående) krafter.

När jag gick på högstadiet och under mina första två år på gymnasiet blev jag beroende av yttre bekräftelse. Jag älskade speciellt bekräftelse från killar. Jag blev beroende av att ha någon kille på "g", annars kände jag mig misslyckad. Mitt liv gick ut på att ragga och få bekräftelse men jag var samtidigt rädd för hur det skulle kännas om eller när det tog slut.  Därför drog jag mig ofta undan innan jag riskerade att en relation skulle ta slut.

Det blev helt otänkbart att visa mig utan smink. Tänk om någon skulle notera att jag var blek och kanske inte tala om för mig att jag var söt. Min värld hade rasat ihop om jag inte hela tiden blev bekräftad.

En av de första gånger jag reagerade på mitt beteende var när en kompis sade till mig: ”Malin, hade jag varit kille hade jag velat vara tillsammans med dig, men samtidigt inte. Du är riktigt härlig och rolig men måste du alltid ha flera killar på gång samtidigt?” Jag fick en kick och kände att ”det var jag”, det var sådan jag var. Jag älskade känslan av att få bekräftelse av flera killar samtidigt.

För mig kändes det helt ok att vara lite av en player. Jag var tvungen att konstant känna mig uppskattad för att inte känna mig otillräcklig. Det kändes bra att vara garderad om den ena killen skulle svika mig. Känslan att inte vara uppskattad, älskad, snygg och bekräftad skrämde mig.

När mina kompisar frågade och jag kunde svara att jag hade den ena eller andra på gång kände jag ett lyckorus. Jag fick en kick av alla killar, känslan av att någon ville ha mig hela tiden. Jag älskade att hjälpa mina vänner med raggningstips.

Skulle vi ut och festa var jag tvungen att träffa någon under kvällen, annars var det ingen bra kväll. Allt handlade om killar och utseende.

Vem var det jag försökte lura? Jo, jag trodde att självkänsla hängde ihop med hur jag såg ut. Utan ideliga bekräftelser mådde jag inte bra men det jag inte visste var att jag hela tiden lurade mig själv. Det var bristen på självkänsla jag försökte kompensera med ideliga bekräftelser. Nuförtiden är jag noga med vilket umgänge jag väljer, både tjej kompisar och killar. Smink använder jag nästan aldrig, jag känner mig verkligen fin och vacker som jag är!




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar