tisdag 27 november 2012

DU är DU och därför är DU bäst!



Den utveckling jag gått igenom sedan jag började arbeta med min egen självkänsla är som jag flera gånger sagt den häftigaste resa jag varit med om. Min personliga utveckling har fått mig att se saker hos mig själv som jag inte hade en aning om. Men framförallt har det fått mig att uppskatta sidor hos andra som betyder jättemycket för mig. Oavsett om man har samma politiska, religiösa eller en helt annan uppfattning om vad som är snyggt innebär det inte att man ser ner på den som inte samtycker - tvärtom. Jag älskar att diskutera, speciellt med de som inte delar mina åsikter. Men det är viktigt för mig att man respekterar det andra tycker och känner utan att för den skull känna att man måste påverka vederbörande att tycka som en själv.

Personlig utveckling är en livsprocess och för varje dag lär jag mig allt mer om självkänsla. Jag ägnar den mesta av min vakna tid åt att läsa, skriva och analysera mitt eget beteende och andras beteende, och vad som får mig att må bra. Jag vill verkligen poängtera att jag inte vill trampa på någons tå med de åsikter jag skriver om i min bok eller här på bloggen. Under min sjukdomstid blev jag arg och irriterad när jag kände hot som att någon såg igenom mig och listade ut varför jag dolde en del hemligheter. När ni läser detta vill jag poängtera att det handlar om hur jag ser på saker. Ibland har jag kanske rätt enligt betraktaren och ibland tycker ni säkert att jag är ute och cyklar, men snälla ta inget personligt!

Det är inte ovanligt att man blir arg och vänder taggarna ut åt saker som känns som ett hot men det beror ofta på just otränad självkänsla. Jag vill gärna diskutera men om det ska vara högljutt och med ilska undanber jag bestämt mig från att delta. När jag blev tvingad av mina föräldrar att ta tag i min sjukdom och söka hjälp blev det världskrig hemma, jag gjorde allt för att inte behöva gå på behandling. Nu är jag evigt tacksam för resultatet och det jag kommit till insikt om självkänsla. Jag blir inte längre arg när någon säger nedlåtande saker om mig eller mitt utseende. De har förmodligen större problem att brottas med och för mig blir det en spännande utmaning att tackla deras åsikter utan att bli ledsen vilket jag alltid blev för några år sedan.

När man börjar träna sin självkänsla är det lite som att klä av sig naken inför andra, man blottar inte bara sitt yttre utan sitt allra innersta. Det kan vara frustrerande och många reagerar genom att bli arga.

Människan är ett flockdjur och med otränad självkänsla mår man bra av att tillhöra flocken. Vi trivs när vi kan jämföra oss med andra. Hellre ha fel tillsammans med andra än helt själv. Springer Pelle milen på 40 minuter ska Fredrik springa den på en halvtimme. Uppdaterar Petra på Facebook om vilken häftig fest hon varit på, känner Karin behov av att uppdatera något ännu ”häftigare”!

Man ska ha toppbetyg, vara bästa partnern, bästa vännen, elitidrottare och även utstråla självsäkerhet. Allt på en och samma gång. Visar man känslor är man sårbar och då passar omgivningen gärna på att dela ut ett hugg. Hur ska vi stå emot detta? Jo, genom personlig utveckling! Att träna upp sin självkänsla gör att vi klarar att stå emot skitsnack och njuter av att ha egna åsikter. Man känner inte behov av att bevisa för omgivningen att man hade bättre betyg, smalare midja, större läppar eller något annat attribut som passar normen. Samtidigt menar jag inte att det är fel att ha tävlingsinstinkt och kämpa för att göra sitt bästa men vi måste vara nöjda om vi gör vårt bästa, vi har trots allt olika förutsättningar. Det bor en bekräftelsetorsk i oss alla och vi känner behov av uppskattning vilket är underbart om vi kan ta till oss utan att trycka ner andra. Vi ska däremot träna på att kunna stå emot negativa åsikter som andra människor har om oss och absolut inte göra saker bara för att behaga någon annan. För att få bättre självkänsla krävs träning, massor av träning.

Det är inget nederlag att ha otränad självkänsla. Ingen föds väl med bra kondition? Nej, den behöver vi träna oss till. Varför skulle det vara annorlunda med självkänslan? Matematik är ett ämne som vi måste lära oss och med träning klarar de flesta både att räkna och skriva. Av någon anledning är det inte på samma sätt med självkänsla, då ger sig många direkt. Det är inte alltid bäst att hitta genvägar och kvickfixar till framgång. För mig är det lika viktigt att träna min självkänsla som min kondition. Vi behöver träna upp vår inre trygghet för att klara motgångar och utmaningar i arbetslivet och privat.

Mitt råd är att alltid göra bra saker för sig själv och inte för att passa in i flocken. När man gör saker för andras skull betyder det inte att någon bett oss om det. Jag följer Blondinbella och tycker att hon gör en hel del bra saker. Hon var mobbad under sin skoltid och istället för att knäckas bestämde hon sig för att "visa de vad hon kunde uträtta". Skulle det vara fel att göra något för att bevisa för andra att hon kunde ta sig längre än många andra? Nej! Att taggas av att andra ser ner på en är ofta en av de bästa motivationsfaktorerna som rätt använd kan försätta berg. En viktig poäng som Blondinbella skrivit om är att det inte bara räcker med att hämnd som motivation och drivkraft, men det kan vara en bra början. Även om allt inte går spikrakt enligt planen ska man inte känna sig själv som ett misslyckande. Skilj på självförtroende och självkänsla. Håll isär din personliga utveckling och familjens. Försök inte hitta fel på dig själv bara för flickvännen eller pojkvännen gjorde slut. Tänk på att du inte är företaget, jobbet eller det andra förknippar dig med. Du är du och det är du bäst på!


måndag 12 november 2012

Katrin Zytomierskas uttalande



"Det man klagar på hos andra, ogillar man hos sig själv."


Precis som så många andra kan jag inte låta bli att kommentera Katrin Zytomierskas inlägg. 

Katrin, det har ingen betydelse vem som lagt ut en bild på en person och om det var en reklambild som kritiserades. Det är aldrig rätt att kommentera någons utseende och vikt på ett nedlåtande sätt. Oavsett vad som sägs i kritiken säger det mer om betraktaren än det utvalda offret. Det är oförsvarligt lågt av en offentlig person att uttrycka som sig som Katrin gjort och jag hoppas verkligen att det var ett misstag som hon ångrar.

SATS reklambild är ju hur bra som helst! Vem vill inte gå till ett gym där alla är välkomna att träna hur man än ser ut? Det ska vara kul att träna och samtidigt ska man må bra. Målet behöver inte, och bör inte i de flesta fall vara att få en så slimmad kropp som möjligt. En viktig ingrediens i ett lyckligt liv är att vara glad och trivas med det man gör. Att njuta och vara nöjd leder till harmoni och bättre självkänsla.

Nyligen kom en forskning som visar att det ofta är mer hälsosamt att vara normalt "mullig" än "size zero”. Katrin borde förstå att hon som offentlig person kan få allvarliga konsekvenser och att alla inte eftersträvar en trådsmal kropp. Jag har själv haft anorexia och vet hur man påverkas av kändisar som uttrycker som Katrin. Många jag träffat kämpar för få bukt med självdestruktiva beteenden på grund av sin sjukdom som i vissa fall slutar med självmord. Katrin bryr sig förmodligen inte om hur illa hon gör andra människor och vilka effekter hennes uttalande kan få.

Kan det vara så att Katrin faktiskt har en del ätstörningssymptom som hon försöker dölja genom att hacka på andra? I de tidigare faserna på vägen mot anorexi kan det yttra sig så. Det vore intressant att höra vad hon skulle säga om hennes eget barn var på väg att svälta sig till döds, för att han fått en helt fel bild av vad som är viktigt i livet. Kommer Katrin inte att tycka om sina egna barn om de, ve och fasa, skulle bli mysigt mulliga?

Att försöka framstå som bättre och snyggare än andra genom att klandra ner på andras utseende är inte bara lågt, det är ohälsosamt. Jag läste ett intressant inlägg igår där det stod: "Du blir inte längre genom att hugga huvudet av andra."


Hur kan man ha den utomordentligt dåliga smaken att klaga på att en tjej i reklambild ser nöjd ut? Katrin skrev med anledning av Joesphines reklambild: "Här står Josephine 33 år gammal och ser nöjd ut. Josephine har tränat på SATS i 13 år och så här ser hon ut efter det. Josephine tycker att det är lämpligt att stå helt osminkad med stripigt hår och övertydligt svettiga kläder på en reklamaffish för SATS för på det viset visar hon minsann att hon är nöjd som hon är."

Josphine utstrålar precis den glädje och självkänsla som gör åtminstone mig glad. Hon är jättefin och vacker! Hon har en självkänsla och ett utseende som hon ska vara stolt över. Katrin är däremot bara nöjd så länge hon är smal. Jag skickade ett mejl till Katrin förra veckan och tipsade henne att träna sin självkänsla lika mycket som sin kropp, det verkar ha blivit lite obalans mellan in- och utsidan.

Apropå Katrins artikel läste jag denna kommentar igår: 
"Denna otäcka kvinna har en butik med LCHF produkter. Hon hyllar denna kost som om den vore svaret på meningen med livet. På henne verkar den inte enbart ha tagit fettet på kroppen utan hjärnan verkar ha tagit en smäll på köpet. Empati-centrum måste blivit skadat på något sätt när man har den människosynen hon har."

Katrin! Naturligtvis ångrar du det du skrivit och jag är övertygad om att du innerst inne är en go tjej som bara inte är helt i balans mellan in- och utsida. Dementera, kommentera och gör rätt! Vill du ha hjälp på vägen kommer jag gärna upp till Stockholm och pratar lite om hur man kan träna insidan. Passar med detta på att önska dig all lycka till framöver!


onsdag 7 november 2012

Med en vältränad självkänsla kan vi avgöra för vems skull vi förändrar vår kropp.



Från den dagen jag blev intresserad av självkänsla och även tränade upp min egen, har jag funderat mycket på varför man "smyckar" sin kropp med tatueringar, löshår eller solande. I min bok skriver jag om balansen mellan inre och yttre skönhet. Kan det vara så enkelt att man för att kompensera ett svagare inre hänger på yttre attribut för att uppnå balans? Jag vill absolut inte lägga några värderingar i orsaken men vad är det man försöker bevisa?

Om man nu tycker att tatueringar är snyggt, varför sätter man de då på ställen så att man kan dölja dem, eller där de inte syns? 

Finns det något vackrare än en glad människa? Oavsett om man passar in i "reklammallen" just i år, för nästa år är det andra attribut som gäller. Hur glad kommer man vara åt sina piercingar, tatueringar och sönderbrända hy när man bli äldre?

Om du varit alldeles ensam på jorden hade du då funderat på att förändra ditt utseende?

Jag vill verkligen inte få detta inlägg att verka som att jag ser ner på de som väljer att smycka sina kroppar. Jag önskar bara att ni verkligen gillar det, så att det inte är för att behaga någon annan.
                                                            

Genom en vältränad självkänsla kommer man att tycka om sig själv alldeles oavsett vilket utseende man har. Tänk så underbart att varje morgon möta spegelbilden av sig själv och vara nöjd. Kan dagarna börja bättre?

Fundera gärna på varför just du lägger pengar på något som förändrar ditt utseende. Vill du att andra ska tro du har längre hår? Är det värt pengarna? Hur mycket pengar lägger du i månaden på att andra ska se att du är brun? Spelar det verkligen så stor roll? 

fredag 2 november 2012

Lördagens föreläsning


Föreläsningen i lördags gick bättre än väntat. Jag laddar mitt batteri varje dag med all positiv respons jag fick. Det blev mycket frågor och diskussioner vilket jag tyckte var riktigt skoj. Alla var så engagerade och jag fick helt klart blodad tand. På grund av alla diskussioner hann vi inte med allt. Föreläsningen började väldigt sent på kvällen och jag visste att den var två timmar lång. Med alla frågor och intressanta diskussioner hade vi nog hållit på fram till midnatt, om inte jag och min vän skulle hinna med tåget. Vi ska boka ett datum vid advent och köra en hel dag istället. :)

I veckan har jag isolerat mig och skrivit på boken. Man kan jämföra konditionen med att skriva en bok, det märks när man haft ett uppehåll. Jag har mest fokuserat på föreläsningen de senaste veckorna och tagit en liten paus i skrivandet. Men nu är jag igång igen och har ett riktigt bra flow, timmarna bara rusar iväg. Mitt mål är att ha boken klar till jag börjar plugga. Jag ska köra stenhårt men det mycket kvar, "bara" rättningen känns som att skriva om hela boken...

Idag ska jag bli inspelad för att sedan lägga ut ett klipp på Youtube. Filmklippet kommer bestå av en liten del av min föreläsning, jag tror det lutar åt "Jakten på bekräftelse." Väldigt intressant om ni frågar mig! 

Igår fick jag förfrågan om att åka till Sösdala och föreläsa för några unga tjejer. Det finns en grupp som heter "Tjejsnack" där tjejer i klass 6-9 umgås på onsdagskvällarna. Givetvis tackade jag ja. Jag ser verkligen fram emot detta. :) 

Ha en bra dag!